~Hemma hos Johanna~

pssst

2008-06-22T18:43:00.000+01:00

jag har en ny blogg.
kolla kolla :-)
nyajohanna.blogspot.com

Kära vänner, jag tänker låta min blogg somna in.

2008-05-05T22:05:00.002+01:00

Livet har gått vidare och allt har sin tid. Ibland tittar jag in här och tänker skriva om hur jag mår och hur vi traskar fram. Men så ångrar jag mig och loggar ut. Jag vet inte varför men det känns som om allt jag vill säga har blivit sagt. Vad jag än vill berätta så har jag skrivit det förut och sakta har denna lilla vrå av stora världen fått somna in. Stilla stilla lämnar jag offentligheten och tar mina tankar med mig och låter dom vara mina och våra och mina vänners. Jag har så mycket att vara tacksam för och jag har insett att allt sker av anledning. Tankar mognar och jag omvärderar. Utan Hjalmar hade jag inte haft Hilding. Han är min skatt. Min anledning till att älska att se löven spricka fram. Jag andas igen och jag ler och skrattar. Helt plötsligt skiner solen.

Det var länge sedan jag grät häftigt men ibland faller tårarna. Sakta nerför mina kinder så att soffan blir blöt, så att Hilding blir fuktig när jag ammar, så att jag kan rena mig inifrån. Jag har inte glömt men jag måste putta undan och skynda framåt. För om jag håller Hilding och hör honom skratta så gör det ont om jag plockar fram Hjalmar ur hjärtat. Ibland i mörka natten minns jag. Jag minns igen. Jag kommer ihåg smärtan i bröstet och jag minns den lilla vita kistan. Jag ser gravstenen och vet vad som ligger tre meter ner. En liten Hilding fast någon helt annan. Ett syskon, en son.

Jag har fött tre vackra perfekta barn. Ni ser bara två men jag bär tre med mig in i framtiden. I varje andetag fattas han mig. Det är fortfarande tungt. Jag brukar titta på min man och se att han förstår. Han är den enda som vet. Ni andra stegar vidare och tror att nu är väl allt ändå bra. Men det blir aldrig bra, det blir bättre. Det är oändligt svårt att vilja berätta att jag har en son till. En Hjalmar. Jag har en Alicia, en Hjalmar och en Hilding. Så stolt så att hjärtat spricker men samtidigt så vet jag att få orkar höra att få orkar dela min sorg. Ni har delat den. Ni som inte finns i verkligheten.

Så nu tackar jag för mig. Allt jag velat säga har blivit sagt. Jag hoppas att ni fått ut något av mina demoner. Jag har fått något att göra när jag inte kan sova. När tankarna hopar sin och när livet blev svart. Jag fick dela glädjen över plusset, över ultraljudet och över den friska sonen. Jag fick låta er se mitt liv från första parkett.

Tack för att ni läst.
Tack för att ni kramat.
Tack för att ni funnits här.
Hela tiden.
Tack.

Vi ses igen.

Och så blev jag 2-barns mamma

2008-03-15T12:26:00.002+01:00

Helt plötsligt. Idag på morgonen. För första gången kände jag att allt är som det borde. Solen sken in genom sovrumsfönstret och jag låg på nybäddade sängen. Hela hemmet luktade nygräddade våfflor. Alicia åkte till mormor och morfar. Hilding sov i sin vagn och Joel plockade disk. Då och just där i det ögonblicket ville jag frysa tiden. Livet var så enkelt och vackert. Inget speciellt men ändå var allt speciellt. Jag var inte ledsen, inte saknande och inte splittrad. För första gången sen första missfallet och fram till idag levde jag just där. Jag längtade inte efter imorgon eller efter lönen eller efter Hjalmar. Jag log och kände att allt är precis som det är meningen att vara. Hjalmar är med oss, Hilding hos oss. Idag är jag lycklig.

på begäran: Familjen syster!

2008-03-13T22:46:00.002+01:00

Min syster tycker att jag skriver för lite (läs inget) om henne. Så varsågod A, ett helt inlägg om bara dig.

Anne: Är ett år yngre än mig. Har ett fruktansvärt humör men världens största hjärta. Hon är en ettrig syster som kastar drinkpinnar på mig om hon är sur. Men också en varm syster som håller i handen när livet går fel. Hon är en riktig hejare på att rida, när vi hade hästar var hon den självklara starkt lysande stjärnan. Hon dansar helst aldrig. Ibland dansar hon gärna, mycket och förförande. Hon hatar Stockholm på sitt eget sätt men shoppar alltid där. Hon var singelpingla i massa år innan hon blev kääär i mannen med stort M. SEdan dess träffar vi henne mer sällan. Där hon är hennes kära make. Dom kuttar helst för sig själva. Hon styr och ställer hemma men låter honom styra det han behöver styra. Anne är manipulativ på en charmigt sätt. Hon kan få en att tro att man har tur som får massera hennes axlar. Hon raggar öppet på itelienare med pizza-ambitioner. Hon tål att man driver med henne. Hon och D är fridays-älskande grandfestare. Inga är mer motsägelsefulla än dom två. Dom festar på riktiga hak men handlar skor för 3000 kronor paret för att ha dom på sig just den kvällen. Dom är aldrig snåla. Anne handlar gärna till andra. Finaste julklapparna kommer från henne. Skulle kunna skriva hur mycket som helst. Just ja, hon har finaste kusinen i sin lilla mage. Och så har hon sjukaste roligaste humorn i hela världen. Min syster är den bästaste av systrar.

Hilding ler

2008-02-29T14:41:00.002+01:00

Lite bilder på Hilding och Alicia

2008-02-29T14:31:00.007+01:00

Så här stor är han nu. Alicia kallar honom för hennes busekotte. Söta barn har jag i alla fall.

Tog en liten bloggpaus igen

2008-02-27T17:38:00.002+01:00

Livet går vidare som vanligt. Hildingen växer så det knakar. Alicia blir klokare för varje dag som går. Hjalmar försvinner lite längre bort för varje sekund.

Det är så hemskt att det är så men det är verkligheten. Jag minns hans små händer och bulliga kinder men inte så mycket mer. Man förtränger och skyndar framåt. Vips är Hildingen snart 3 månader, Hjalmar skulle ha varit 15 månader...
Jag jämför dom hela tiden. Samtidigt som jag pussar min varma underbara bebis så gråter en liten del av mig för att jag aldrig pussade Hjalmar. Men när jag fick honom så var han redan borta. Hjalmar var någon annanstans och kvar blev skalet.

Jag har aldrig tidigare känt att Hjalmar skulle vara här hos oss men för en vecka sedan när jag och Hilding dansade i köket tror jag att storebror hälsade på och tittade på sitt småsyskon. Medan vi dansade tätt Hildingen och jag så kände jag plötsligt rysningar och ett lugn och jag började skratta. Det var precis som om Hjalmar dansade runt oss och skrattade med oss. Aldrig förut har jag trott så mycket på ett liv efter döden som då. Nu vet jag att Hjalmar inte är borta, han är bara på ett annat ställe. Och vi kommer att ses igen.

Så kom saknaden igen

2008-02-06T10:33:00.000+01:00

precis när jag tror att det värsta är över kommer insikten om alla missade ögonblick. Det är märkligt hur jag ibland blir så smärtsamt påmind om Hjalmar. För det mesta lever jag som alla andra men med skillnaden att jag ständigt är på min vakt. Det är jobbigt att alltid behöva tänka efter innan man svarar på de vanligaste frågor en mamma får. Jag brukar aldrig ens nämna Hjalmar för folk som jag inte känner. Ser ingen mening i det. Han är för värdefull för att diskutteras i förbifarten. När jag berättar om Hjalmar ska jag ha tid och ork. Men det är lätt att glömma bort sig ibland och ibland säger jag att Hilding är mitt tredje barn och när följdfrågorna kommer så faller tårarna igen.

Idag kom frågan och tårarna och saknaden. Sitter här igen och sopar upp smulorna av mig själv. Pussar Hilding och hjärtat värker efter den lilla som jag får leva utan.

Livet är inte lätt.

haha, fan vad taskiga människor det finns

2008-02-05T22:21:00.000+01:00

satt och läste lite bloggar och förundras över vilka jävla skitsvar vissa skriver. Typ "fan vad ful du är" eller "ska du inte banta?". Elakt kan vara skitkul men det kan vara så tacky också. Det där var bara tacky. Och oftast är det killar som är elaka. Skärpning elaka killar. Min egen skrev anus till en som kallade sig venus :-D
Rätt kul på ett puckovis.

lite blandat svammel

2008-02-05T17:12:00.000+01:00

Först och främst en början på min finfina klädblogg:
Dagens kläder är en hilding i bärsjal som har på sig en body från plastisock. Mamman har jeanskjol och tisha från MQ och ett par överflödiga gravidkilon. Hur kan man vara tjockare än normalt fast man väger ungefär samma?

Och så bild på Hilding i sin vagn. Jag har lyxat med spyhanddukar från lexington. Nu får han spy med stil iaf.

ett ljus i dimman

2008-02-03T19:24:00.000+01:00

bebis verkar bli gladare och gladare och inte en sur min (nåja) på flera dagar. Så nu verkar jag få tillbaks livet lite smått. Det är så mysigt att pussa på bebis när man får ett leende tillbaks.

har bara en fråga till er alla mammisar. Hur får jag bebis att sova i sin vagga på nätterna. Just nu går han under namnet tuttpirayan för han vägrar släppa den mellan 21 och 23 *gäsp och aj*. Hilding äter spyr och äter och spyr och slutligen äter innan han somnar. Jag vill sova i fred nu.

Ge mig tips nu. Lovar att prova varenda sovmetod som inte innebär att han behöver skrika.

jag har typ 110 inlägg att skriva här...

2008-02-01T22:57:00.001+01:00

men hinner knappt med ett halvbra felstavat då och då. Men livet går vidare här hemma iaf. Jag har inte fått något gjort som jag tänkt göra. Mina dagar går ut på att underhålla bebis. HIlding säger "gah aaaah gah" och jag svarar "åh vilken duktig bebis jag har!!". En annan klassiker är: bebis "buäääääää!!!!" och jag svara "nemen älskade lilla pyre! Vill du kramas lite? Är det en dum rap som gör ont igen?". Haha, jag kommer vara skittrög när det är dags att jaga akademiska poäng igen. Men nu har jag iaf lite vuxenkontakt. Emma och jag pratar bebisskit i telefonen 2 ggr om dagen. Jag och Johanna pratar om knullhuset (mycket viktigt ämne enligt min man). Jag och föräldragruppen pratar om depp och tårar och kolik och nålar. Jag och syrran pratar om hur jävla trist det är att vara gravid. Jag och Julle pratar om att vi skulle vilja ha tid att prata.

Jepp så går gången i mitt hus. Inte mycket att hojta om men jag trivs och lär mig bebislivets lugna lunk.

Nu ska jag försöka natta bebis.
bebis: "owhaaaaa!!!"
Jag: "nu ska bebis sova.... nu ska lilleplutt nattas..." (fånig melodi)

7 nya sanningar och nya bilder

2008-01-29T11:28:00.000+01:00

1: jag är sjukt kroppsfixerad. Så där att jag vill se fit ut jämt. Sminkar mig gör jag sällan däremot.

2: jag ville så gärna ha en son att jag blev överlycklig när ultraljudet visade att det var en han. Och jag får inte dåligt samvete för det för jag har liksom passerat hela "viktigast är ett frisk barn" skiten. Viktigast är ett älskat barn, ett levande barn , ett efterlängtat lite pyre. Men roligast var att veta att lille Hilding var en liten han.

3: Jag läser tidningar på toalettgolvet bara för att få lite egentid. Jag är urusel på att låta någon annan hålla Hilding men om jag fejkduschar så får jag ett litet andningshål iaf. Och vattnet är ju så lugnande.

4: jag tittar på glamour, days of our lives OCH hem till gården. Lite jobbigt att zappa mellan ibland.

5: Jag tycker läkare är sjukt sexiga. Kunskap är sexigt. Tröga killar är inte min grej.

6: Jag skrattar helst åt folk, med är inte lika kul. Har riktigt elak humor.

7: jag älskar skisnack! Är en skitsnack sucker tyvärr. Men aldrig om mina vänner men gärna om alla runt omkring. Kaffe, bullar och svaller är min grej.

tjohoo, Hilding älskar bärsjalen!!!

2008-01-25T09:21:00.000+01:00

Han ligger och myyyser i den. Så nu har jag två händer igen. Lycka!

Annars har det varit turbulenta dagar. Vi fick reda på att läkaren (Halimi) som var inblandad i Hjalmars död nu blivit fälld. Han kunde inte ge någon förklaring till sina beslut och han "dömdes" till disciplinåtgärder. Så hoppas hoppas nu att den idioten blir av licensen. Han ansågs ha gjort fel båda gångerna vi var inne. Första gången skulle jag inte blivit hemskickad och andra gången slösade han dyrbar tid på onödiga undersökningar. Och alla ni som bor i Södertälje, det var oss det handlade om i LT för några dagar sedan. Det är så märkligt att nu ett år senare läsa om allt det hemska och få insikten att det är mig det handlar om. Med Hilding i famnen är saknaden stor. När Hilding var nyfödd så brukade jag titta på honom och tänka att "en sån här liten ligger ensam långt nere i marken". Så många tårar fälls fortfarande över alla förlorade ögonblick. Jag väntar bara på nästa dal, just nu mår jag bra men jag vet hur snabbt det kan vända.

Men nu är lite rättvisa skapad i alla fall.

och lite nya bilder

2008-01-22T13:23:00.000+01:00

En på söta underbara Enya och tre på Hilding Vilding (som sover i sin vagga!).
Visst kommer de bilda ett stiligt par i framtiden ;-)

otroligt vad man kan göra grejjer med bara en hand

2008-01-22T10:25:00.000+01:00

Hilding Vilding är ett nöjt knäbarn numera men lägger jag ner prinsen så vrålar han. hittills har han varit kolikfri förutom lite magkurr igår. Men son mamma till en liten skrik och panik blir man snabbt ganska tålig mot gaphalsar. Så ibland vrålar han på golvet medan jag borstar håret och kränger på mig ett par trosor.

Sen sist har jag lärt mig massa nya saker. Här är en nybliven koliköverlevares nyvunna kunskaper:

*skriva snabel-a med en hand! bevis: @
*hålla Hilding, sättas in prinsessklistermärken i dotter A´s bok och äta banan samtidigt.
*amma och spela worms
*sjunga winnebäck för övertrött Hilding
*byta blöja och zappa TV
*fejkle mot arga bebben o låtsas som om det är skitkul att han är vaken klockan 2 på natten.
*sparka sovande make och ge minifom samtidigt som jag försöker vagga lillen
*skriva blogg med Hilding Vilding i famnen.
*Övertala make J till att vi har tillräckligt många ungar (klart han vill h fler som slipper vara hemma dygnet runt)

tack för alla inlägg, har dock inte lärt mig att svara på dom i lugn ro med Hilding i knät, jag får liksom prioritera kollektiva tack.

puss på er alla

Gah, jag blir tokig!!

2008-01-14T06:53:00.000+01:00

Skulle behöva en bebisskrikmanual just nu. Hilding är supernöjd bebis hela dagen just nu. Efter första akupunkturtillfället vände det och nu vrider han sig inte längre i plågor. Marietta, barnmorskan som ger akupunktur, trodde han skulle vara helt bra efter onsdag. Och visst ser vi STOR skillnad på våran lilla älskling. Nu ler han och jollrar under sin vakentid. För bara en vecka sen stod jag i hallen klockan tre och grät efter att ha försökt trösta bebisen i tre timmars skrikmaraton. Igår kramades hela familjen i sängen samma tid.

Men (i mitt liv finns alltid ett men) han skriker på kvällar och nätter. Inte av ont och inte av hunger och inte av blöt blöja. Men varför då? Gör bebisar så?
Jag ammar och han bökar och är inte nöjd. Jag byter bröst, han fortsätter böka och blir arg när mjölken börjar rinna. Jag försöker truga och han blir rosenrasande (bra Kalle Anka uttryck) och frustar. julle tar honom och ger nappen och han GALLSKRIKER! Jag tar honom till bröstet och han ammar i en minut, släpper och skriker. Julle tar honom och promenerar i en kvart och han somnar. Sover en halvtimma och vaknar och allt börjar om från början. Så här håller vi på mellan 23 och 01.30 *gäsp*

Och nu imorse vakande han 5 och gjorde samma sak igen. Vi gick upp och han var nöjd med att bäras, inget magknip alltså. Sen la jag honom bredvid hans sovande pappa i sängen och vips så sov han.

Så kloka mammor, whats up med bebis Hilding? Jag tippar på utvecklingsskrik och trötthet och julles tips är magknip light. Vad tror ni?

läget är under kontroll

2008-01-12T20:19:00.000+01:00

Vi provar akupunktur och han är gladare nu.
Skriver mer när jag hinner ikväll.

Han är (viskar) liiiite bättre

2008-01-09T21:58:00.000+01:00

Vi har börjat med biogaia droppar och han har inte skrikigt så mycket ikväll. Han låg till och med nöjd i babysittern.

Hoppas hoppas hoppas min älskling mår bra imorgon.

Annars har jag insett att jag kommer vara smal som ett snöre innan han slutat amma. jag får inte äta ett smack (laktos, kryddor, grönsaker, frukt...) och jag bär på honom dygnet runt. Nu är 22 av 25 kilon borta. Tyvärr väger fett mer än muskler men det ska jag nog trimma till.

Trött mamma till ledsen unge

2008-01-08T12:20:00.000+01:00

Hilding har kolik. Vi har fått åka in till sjukhuset och göra diverse koller och på ultraljudet såg läkaren stora gasansamlingar i magen. Men nu verkar det i alla fall vara bättre. Igår skrek han bara en timme sammanlagt och somnade så gott bredvid mig i sängen vid ett och sov till klockan nio med två nattamningar. Så vi vaknade rätt utvilade båda två.

Men OJ vad det skär i mitt hjärta när han har ont. Läkaren menade på att det var tillfällig kolik pga att det var gasansamling och inte lite gas överallt. Så vi hoppas att det ska bli bra.

Så tips mottages gärna.

Hilding växer

2008-01-06T13:22:00.000+01:00

Vi var på BVC i fredags och lilla Hilding har blivit stor. Han väger 4430 och är 54 cm lång. Och nu börjar lilleman visa lite humör. Han är nöjd om han får ligga hos mig, inget annat duger. Visst det är jättemysigt ett tag men nu efter 3 o en halv vecka så skulle dte vara underbart att få sova utan att lillpirayan sitter fast i tutten :)
Men det är kärt besvär iaf.

Och tack för alla fina grattis. Ni är bäst hela bunten!

titta han är vaken!

2008-01-03T19:08:00.000+01:00

Hilding har gått från att vara världens mest sovande lilla bebis till att vara vaken hela tiden. Jag njuter av varenda stund! När jag är som tröttast klockan 3 och han skriker så tänker jag på hur mycket jag skulle betala för att höra Hjalmar skrika och då orkar jag oceaner till.

måste bara visa Hildings pussmun

2008-01-01T18:57:00.000+01:00

Jag kan inte låta bli att pussa på den.

Nu tackar jag er alla och önskar ett gott nytt år!

2007-12-31T15:52:00.000+01:00

Försöker sammanfatta 2007 så här mellan amningarna (att en liten kille kan ta upp så mycket tid).

Så kära vänner. Nu är ett år till slut. 2007 bjöd på tårar och skratt. Jag fick lära mig att leva utan Hjalmar och jag fick ett liv med Hilding. Samtidigt som min lilla saknas så fulls hjärtat varje gång jag tittar på Hilding. Märkligt det där hur alla tårar torkades när han föddes. Nu saknar jag Hjalmar men hans liv har fått mer mening nu. Gåvan och lärdomen är att varje sekund med mina barn är så värdefulla. Jag kan titta på Alicia och Hilding och förundras över att jag haft sån tur. 2 vackra friska barn! Och en liten ängel i mitt hjärta.

Nu trampar jag vidare in i 2008 med förhoppningen om ännu bättre dagar. 2008 kommer bjuda på massa ögonblick med barnen och en väntan på en massa bebisar.

Först ut är Johannas dotter. Världens mest efterlängtade lilla tjej. Sen kommer Saras lilla kille. Och min bästa väns lilla tjej i vår. Mina barns första kusin i sommar. Tänk vad många bebismirakel vi kommer få uppleva.

Tack alla för året som gått.

Och äntligen ökar han i vikt!

2007-12-26T19:18:00.000+01:00

Idag har Hilding visat på en strålande viktökning på 200 gram på 5 dygn. Så nu fungerar amningen. Så skönt! Vi firade med mellandagsrea.

Sakta sakta kommer vardagen tillbaka.