Och så blev jag 2-barns mamma

Helt plötsligt. Idag på morgonen. För första gången kände jag att allt är som det borde. Solen sken in genom sovrumsfönstret och jag låg på nybäddade sängen. Hela hemmet luktade nygräddade våfflor. Alicia åkte till mormor och morfar. Hilding sov i sin vagn och Joel plockade disk. Då och just där i det ögonblicket ville jag frysa tiden. Livet var så enkelt och vackert. Inget speciellt men ändå var allt speciellt. Jag var inte ledsen, inte saknande och inte splittrad. För första gången sen första missfallet och fram till idag levde jag just där. Jag längtade inte efter imorgon eller efter lönen eller efter Hjalmar. Jag log och kände att allt är precis som det är meningen att vara. Hjalmar är med oss, Hilding hos oss. Idag är jag lycklig.