Livet går vidare som vanligt. Hildingen växer så det knakar. Alicia blir klokare för varje dag som går. Hjalmar försvinner lite längre bort för varje sekund.
Det är så hemskt att det är så men det är verkligheten. Jag minns hans små händer och bulliga kinder men inte så mycket mer. Man förtränger och skyndar framåt. Vips är Hildingen snart 3 månader, Hjalmar skulle ha varit 15 månader...
Jag jämför dom hela tiden. Samtidigt som jag pussar min varma underbara bebis så gråter en liten del av mig för att jag aldrig pussade Hjalmar. Men när jag fick honom så var han redan borta. Hjalmar var någon annanstans och kvar blev skalet.
Jag har aldrig tidigare känt att Hjalmar skulle vara här hos oss men för en vecka sedan när jag och Hilding dansade i köket tror jag att storebror hälsade på och tittade på sitt småsyskon. Medan vi dansade tätt Hildingen och jag så kände jag plötsligt rysningar och ett lugn och jag började skratta. Det var precis som om Hjalmar dansade runt oss och skrattade med oss. Aldrig förut har jag trott så mycket på ett liv efter döden som då. Nu vet jag att Hjalmar inte är borta, han är bara på ett annat ställe. Och vi kommer att ses igen.
onsdag 27 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vackert...
Så vackert o jag tror/känner det e sant!
Klart han e med er eran Hjalmar. Med och aldrig glömd!
(klandra inte dig sj för vad du inte gjorde.. förstår att du gör så men Hjalmar visste o vet hur högt du älskade/älskar/längtade/längtar o saknar. oavsett vad du gjorde eller inte gjorde då)
Skickar stora KRAMAR o Varma Tankar
Jag e övertygad om att Hjalmar e med er å dansar runt på sina moln... han kommer alltid att vaka över er alla fyra!! Hos oss finns han alltid i våra tankar...
Sara
Skicka en kommentar