precis när jag tror att det värsta är över kommer insikten om alla missade ögonblick. Det är märkligt hur jag ibland blir så smärtsamt påmind om Hjalmar. För det mesta lever jag som alla andra men med skillnaden att jag ständigt är på min vakt. Det är jobbigt att alltid behöva tänka efter innan man svarar på de vanligaste frågor en mamma får. Jag brukar aldrig ens nämna Hjalmar för folk som jag inte känner. Ser ingen mening i det. Han är för värdefull för att diskutteras i förbifarten. När jag berättar om Hjalmar ska jag ha tid och ork. Men det är lätt att glömma bort sig ibland och ibland säger jag att Hilding är mitt tredje barn och när följdfrågorna kommer så faller tårarna igen.
Idag kom frågan och tårarna och saknaden. Sitter här igen och sopar upp smulorna av mig själv. Pussar Hilding och hjärtat värker efter den lilla som jag får leva utan.
Livet är inte lätt.
onsdag 6 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej tjejen!
Jättelänge sen jag var inne hos dig känns det som. Har haft mycket omkring mig, börjat jobba igen efter två månaders sjukskrivning, och har en MR nackpelare framför mig i morgon.
Vilka massa fina kort du visar. Din lille kille är så bedårande, han gör så mina äggstockar hoppar hopprep.
Vet egentligen inte vad jag ska säga, bara att du gör helt rätt som diskuterar Hjalmar när du själv vill och orkar! Och du, tillåt dig få dina svackor!
Och pussa lite extra på gullepojken!
kram
Lotta
Hej Johanna,
Har inte kommenterat på länge men läser. Vill gärna säga något, men vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig. Jag känner ju inte dig, men eftersom du låter mig ta del av ditt liv så tänker jag på dig. Kramar
Jag känner med dig och vet hur det är. Mina goa killar fick vingar för ca 2 ½ år sedan och svackorna kommer och det får man acceptera fast de kommer mer sällan nu. Jag har blivit skörare och det är nog något jag kommer att få leva med oxå. Hittade ingen mailadress till dig så det kommer lite här istället. Kramar i massor.
Kikar in lite hos dig.. Det gör ont att veta att du inte får krama din första son när du vill, lika ont gör det att han inte får krama och gosa sig in i sin mammas varma famn...
Hoppas ni har det ok i alla fall, och att ni mår bra förutom allt som tynger...
Kram Pethra
Skicka en kommentar