Dagens stora dilemma.

Jag vill så hemskt gärna adoptera men J vill inte. Han vill ha biobarn och jag vill ha barn och inga besvikelser. För mig har aldrig adoption varit ett andrahandsval utan snarare tvärt om. När jag var yngre var jag 100% säker på att jag ville ha barn som ingen annan ville ha. Och nu står vi här med olika åsikter om en väldigt viktig sak. Jag vill veta att det blir barn, när och hur och varifrån är helt egalt. Jag hoppas att han ändrar sig.

ajajaj, huvudet värker och ögonen svider

det blev ett glas för mycket igår och det känns idag. Men åh vad roligt det var. Vi satt bara och pratade om allt och inget och gamla minnen. E är en sådan där riktig bästa kompis. Vi har kännt varandra sen gymnasiet och konstigt nog bråkar vi aldrig. När E´s mamma gick bort hastigt satt jag hos henne och pratade om hur livet kan förändras på en sekund. Vi pratade också om den lilla som då växte i min mage och om hur roligt det skulle bli och om hur det är hoppfullt med bebisar och graviditeter. Aldrig kunde jag ana att han inte skulle stanna och när han sen vände min lilla H satt E med mig och undrade hur livet kan vara så grymt och orättvist.

Igår kom vi in på det här med orättvisor. Jag skulle vilja skrika ut min missunsamhet mot alla som råkar bli gravida och som inte behöver kämpa. Jag blir så arg på alla som röker och missköter sig och får friska små bebisar. Ibland förstår jag inte riktigt hur det är tänkt det här med bebisar. Det verkar som om det är förutbestämt att ju mer du önskar och vill desto svårare blir det.

Inne i änglarum är vi en krokig skara som så gärna vill ha små rosa skrikande bebisar men våra kroppar vill inte. Det krågnlas med körtlar som inte hänger med och ägglossningar som inte kommer och jobbigast av allt menstruationer som alltid kommer. Varför kan det inte bara få vara lätt det här med att bli gravid?

Ja det var dagens svammel. Nu ska jag steka potatis och bacon och ägg till frukost.

jag klarade det!

tentan alltså.

äntligen är den över! nu ska här helgas. Skål på er alla medmänniskor, idag är jag bra.

jag avskyr när J är på dåligt humör

han tjatar och gnatar om någon tvätt och det skaver i mina öron. Jag gör annars det mesta här hemma så jag tycker att han ska fixa glatt dom få gånger jag ber honom om det. Nu låter det säkert som om vi har värsta stenålders förhållandet men vi delar fast inte på samma sysslor. J hämtar och lämnar på föerskolan. J jobbar heltid och lite till. J tvättar och har hand om bilen. J dammsuger och tvättar fönster. Men jag fixar jämt. Jag bäddar sängar, plockar, lagar 95% av maten och plockar disken. Gah vad trött jag blir på vardagstjafset, kan man inte låta bli att skava på varandra?

Jag tänkte dela med mig av lite före & efter

Som jag tidigare skrivit så undrar folk ofta hur det är att förlora ett litet barn och hur man överlever. Jag skrev dagbok efter lilla H dött och här är några utdrag ur den och texter från tiden innan:

Så här såg mina dagar ut med lilla H i magen:
Jag vaknar av ljuden från A och J som stökar iväg sig till dagis och jobb. Dom ropar "Hej då älskar dig" och jag ropar "älskar er!" tillbaka. A springer tillbaka in och kramar stora magen "älskar dig med lillebror". Det blir tyst här hemma. Jag klappar magen och och säger "nu är det bara du och jag lillkillen". Jag åker till skolan. Jag kommer hem och hämtar A från dagis. Pratar lite med personalen. J kommer hem och vi skrattar, pratar och funderar på namn. Vi åker och handlar på Ica maxi. Hela familjen gosar i soffan och det pratas med magen. Jag somnar i soffan.

Tre veckor efter lilla H dött skriver jag så här:
Jag har legat i sängen hela dagen, till klockan tre. Det är baksmällan från all stesolid, propavan och stilnoct som gör mig drogad. J och jag fikar och sitter tysta. Det finns inget att säga och jag gråter. Jag hittar en gravidtidning och det gör ont. Jag kastar den och gråter igen. Jag loggar in på internet och skriver att bebisen är död. Att skriva att han är borta gör ont men alla är underbara och gråter med mig och tänder ljus för våran lilla kille. H är på obduktion. Tanken på det gör ont och när vi träffar kuratorn tänker jag på att min lilla son ligger ensam på sjukhuset och jag är inte där. Jag undrar om han fryser. Overallen ligger kvar här hemma. Den är benvit i fleece med en nalle på. Jag har köpt vantar till. Hemligt och tyst är jag arg på J som inte klädde på H mer kläder. J klädde på honom en pyjamas för att han tycker att det verkar mysigt att sova i det. A kommer hem och är rädd för mig och jag förstår henne, Det ser ut som om jag har dött och det har jag nog. Jag tar mina tabletter och gråter som ett barn och sedan somnar jag om.

Tre månader efter lilla H´s död:
Imorgon har jag skolan igen. Det är overkligt att vara där utan magen. Det är mest av allt väldigt läskigt. Jag är naken utan min stora mage. Alla kilon efter H är borta och jag ser ut som innan fast inuti gråter jag. Jag har inte varit på dagis ännu, kan inte och vill inte. Jag lyssnar på föreläsaren och funderar på om någon pratar om mig. Jag kommer hem och känner mig tom. Vi handlar och jag är rädd för att träffa någon som jag känner. Vi åker till graven och hem. Vi äter och jag sover. Jag gråter inte längre.

en liten sammanfattning av dagen

Jag blev fruktansvärt arg på min svåger. Min syster hamnade i kläm. Jag åt en pastasallad. Jag pluggade och sen promenerade jag i solen. Jag satt på balkongen i bara t-shirt (nej inte b_a_r_a) och jag har druckit hela 7 koppar kaffe. Jag lagade mat och hatade hockeyn. Finns det någon som bryr om svensk hockey i vårsolen? Sedan nattade jag A och pussade joel. Jag bråkade lite på familjeliv och frustade lite över mitt överlägsna intellekt. Och nu avslutar jag denna tisdag med att borsta tänderna och ta en smultron flourtablett och läsa kapitel 49 om neuroner.

sov gott

Jag vann! Ungen städade och nu sover hon. Jag är nog lite barnslig tror jag men jag älskar att få rätt och få som jag vill. J bar upp en massa skit till vinden. Våran vind ser ut som en liten tipp. Jag orkar inte se alla oanvända bebissaker som ligger där uppe så J tar alla små turer upp dit.

Så hur var helgen nu då? Jag pluggade ingenting utan bara njöt av att vara anonym. Det var så skönt att inte behöva träffa någon eller ens vara på spänn för att råka träffa någon. Jag fick gå där och bara vara Johanna, inte där-är-hon-vars-bebis-dog. Min själ behövde få andas.

Nu har vi landat denna helg

Men det är inte slut på helgstöket ännu. Klockan är halv nio och J slappar och jag väntar på att A ska ha städat undan. Så här låter det hela:
Jag: städa undan nu då A, det är jättesent
A: Meeeeeen Maaaammmmmaaaa! Jag får aldrig leka klart.
Jag: Nu är det slutlekt, städa!
A: buuuhuuuuu, ingen älskar mig
Jag: jo då alla älskar dig, städa nu.
A: sluta tjata!
Jag: jag slutar tjata när du börjar städa...
A: Pappa, får jag leka?
J (som halvsover): Ja då, lek du.
Jag: Men J vad håller du på med? Kockan är halv nio ju!!!!
J: Men vadå rå, hon vill leka.
A: Pappa är bäst!

Så fortsätter det fortfarande men nu ska ungen i säng och J upp på vinden.

Så här blev det då

En dyna till A´s nya stol. Jag köpte den i en inredningsbutik, Almas lantliga inredning i Nora.

En massa nysilver som det står graverat ett bröllposdatum och namn på. 1893. Jag älskar dom!

A gjorde tavlor och jag ramade in dom. Lite snea på bilden :-)

Jag köpte tre örngott i superskick. Broderade och med spets. Så mysiga i sängen.

Och så fixade jag köket lite med hjälp av IKEA. Nya gardiner och en ny matta. Visst blev det mycket vårigare.

Jag är tillbaka!

med hemmet fyllt av nya gamla saker. Bilder kommer om en timma eller två för nu åker vi på middag till systeryster som lagar urgod mat.

Nu bär det iväg

Vi ska ut på landet över helgen så bloggen får vila. Jag hoppas på att blåsa lite liv i vårromantiken och att hitta massor av antikviteter i bergslagen.
Men det är med andan i halsen som vi åker eftersom stora A verkar vara på väg att bli förkyld. Så håll tummarna att det är falskt alarm. Någon som vill ge en diagnos? Hon har lite huvudvärk, ingen feber, lite snorig och framför allt hemskt butter. Jag tippar på trötthet i kombination med ett attackerande förkylningsvirus. Hoppas nu att helgen blir fin och att liten inte blir sjuk.

ha det bra

Usch och fy för all dumhet som finns och flödar

Jag startade en omröstningstråd på www.familjeliv.se om vilka som ska få husera i Änglarum. Änglarum ska enligt mig vara en liten fristad där man kan gråta och klaga och sakna utan att bli betraktad. Jag vill inte att min sorg ska vara allmän annat än på mina egna villkor. Jag tycker om att skriva om lilla H och om saknaden men jag gillar inte att det som hänt förminskas.
Så till det som irriterar mig. Jo dessa små tjejer som sitter vid sina datorer och tycker att dom ska ha all rätt i världen att syna oss, att läsa om oss och att skriva till oss. Tror dom verkligen att jag orkar svara på frågan om lilla H sparkade mindre än A? Om det var därför han dog. Tror dom att jag vill visa bilder på honom för att dom vill se ett dött barn? Han är MITT barn.
En tjej undrade om ett barn som föds i vecka 38 är ett missfall. Hon skrev det i Änglarum. Lilla H föddes i vecka 38. Han var 51 cm lång och vägde 3900 gram. Han hade gröna ögon (min man tittade efter för att han ville veta) och lockigt svart hår. Han fick namnet Hjalmar Joel. Hjalmar hade en byrå full med kläder, en vagn och nappflaskor. Hjalmar har en mamma, en pappa och en storasyster. Hjalmar hade ett helt liv.

Hur kan man anse sig ha rätten att fråga något så fullständigt idiotiskt? Tycker hon, tjejen på familjeliv, att jag ska behöva stå ut med hennes dumma frågor när jag skriver i ett känsligt forum för föräldrar som förlorat sina barn? Jag har aldrig velat utesluta någon utan bara skapa debatt om att det kanske ska uttryckas tydligare för vilka forumet är till för. Läs gärna men tänk efter både en och två gånger innan man skickar iväg en fråga i forumen. Det gör ont att höra hur gravida är oroliga för att deras barn ska dö. Våra barn dog.

Jag vet bara att jag är glad att det finns underbara människor både här i anonymiteten och i verkliga livet som väger upp för all dumhet.
Tack igen underbara människor för att ni bombar mig full med kärlek och energi genom era rader i min gästbok och här i mina lilla vrå.

kramar

Johanna

Det finns så mycket jag vill ha

Om jag tar bort allt det där som inte går att köpa och koncentrerar mig på det man får för pengar så är listan i alla fall lång. Jag kikade runt här hemma igår och såg att följande behövs:

vit apotekarskänk

hörnskåp till TV´n, vi har en deep-screen som ska gömmas

platt TV, lite mycket svenssonlyx egentligen men det är fint och samsung har en vit

Lexington handdukar i mörkbrunt och badrumsmatta till lilla och stora toaletten

Nya örngott

Tulpaner

Jag vill ha 3 nya klänningar från hempan

tavelramar

sminkbord

blå och vitrandigt tyg till min emma-fåtölj

nya sovrumsgardiner (jag vill byta ut dom på bilden)

thats it folks

Det här med att sätta sina tankar ut i det offentliga

Jag hörde på kloka Birro på TV och hur man kan komma vidare i sorgen genom att skriva. Visst är det så. Ibland kan jag gå tillbaka och läsa gamla inlägg här på forum och undra om det var jag som skrev det och om det verkligen varit så svart någongång. För så fungerar det ju. Sorgen biter sig fast och man blir förlamad sen släpper man sakta in livet igen. För mig vände det när jag låg i sängen klockan 3 en eftermiddag och hörde ljuden från gatan, vi bor mitt i stan, och jag tänkte att livet har inte stannat upp utan det pågår där ute och jag missar det.

Det där dåliga samveten har jag helt släppt. Ni vet det där som andra änglamammor talar om att man skulle må dåligt för att man är glad fast ens barn dött. Jag är som jag alltid varit, bara lite annorlunda. Jag har svårt för att se gravida, det gör ont. Jag har svårt för att se bebispojkar, min skulle ha legat i min famn. Jag gillar inte att höra talas om hur lätt det är att bli gravid, fan vad vi har kämpat. Och jag gillar inte att se månaderna växla för varje månad är ett steg längre bort från lilla H.

Det allra märkligaste av allt är att jag är rädd för människor och att människor är rädda för mig. Vad kommer dom att säga? Jag har stått och grinat och flinat när skolkamrater frågat om bebisen mår bra. Mitt filter är borta.

Det var allt för nu för jag m å s t e verkligen plugga.

NY BIL!

För fem år sedan köpte vi våran första bil, en 20 år gammal golf. Vi har slitit och jobbat och kämpat och idag köpte vi våran första egna bil, nästan ny till och med. Vi är så glada. Det lönar sig att plugga. Så till helgen åker vi till Bergslagen en sväng och njuter av nya bilen.

Vart tog våren vägen?

Hela helgen har varit superfin men nu är solen putsväck borta och det snöar lite. Vem sa att det inte finns klimatstörningar? I helgen ska vi ut på landet och då snälla kan det väl vara vår? Åh så skönt att få vila lite och andas frisk luft.

En bild på min nymålade skänk

Den var mörkt brun tidigare men nu alla vita hemmare är den vit. Mycket finare. Jag har linne i skåpet och det doftar lavendel i hela rummet. Jag har fått in lite lantkänsla i min mitt-i-stan lägenhet.

Men liljorna då?

Jag har massor av liljorf på min sida. Dom heter stargaze och har alltid varit min favoritblomma. Vi hade dom på bröllopet och 9 stycken på lilla H´s kista, en för varje månad han fanns och hemma finns alltid åtminstonne en lilja.

Jag älskar blommor. Livet blir vackrare av blommor. Just nu läser vi om växter i skolan och det är så mycket mer komplicerade än man tror. Vet ni att växter kan sända ut partiklar och locka till sig bakterier när dom känner att bakterierna som dom lever i mutualistisk symbios med finns nära. Rätt häftigt tycker jag, men så är jag lite töntig också.

fanfanfan

Genom en annan änglamammas sida hittade jag en otroligt fin Thåström låt "fanfanfan" som är så träffande.

Fast jag inte fick se dig så länge
Tänker jag ofta på dig
Det var någonting som fastnade på mig
Något som aldrig helt försvann
faan, faan, faan, du skulle vara här nu
faan, faan, faan, du skulle vara här nu

Inte om hemmet men om mitt hår

Ska jag klippa av det eller inte? Det är den stora skönhetsfrågan. Jag sparade ut mitt hår för att ha långt på min bröllopsdag. Den kom och gick men håret förblev långt. Och nu är det verkligen jättejättelångt. Lite så där kulturmärklig-långt. Men det är fint och blankt också.

Så nu behöver jag eran hjälp. Ska jag klippa av håret, bara toppa eller sikta mot sveriges längsta hår? På bilden ser man inte fulla längden men det går ner till midjan,

Min märkliga blogg

Av någon anledning verkar vissa av mina inlägg försvinna. Jag har säkert lyckats med det helt själv. Men jag har köpt en stol till A. Från Sia, en vit som ser lite gammal ut med slitningar. Jättefin är den. Bilder kommer när jag kommer hem till kameran.

Ha det bra i solen!

Vilken märklig dag

Jag har inte shoppat någonting på hela dagen. Syster yster har bjudit hela dagen på moccachinos och lunch och top hat (vilken nostalitripp). Men till dagens funderingar då.
Stol till A´s rum, vilken hur var när?
Vårklänningar, hur om när varifrån?
Villa vs lägenhet
När kommer mina nya skivor?

Är inte livet mycket vackrare i vårsolen?

Jag satt i A´s rum och solen gick precis ner och livet kändes rätt bra trots allt.

Ibland när man minst anar det.

Sorgen finns alltid i våra liv numera. Oftast sover den djupt och vi lever som förut, som innan. Men ibland vaknar den och river och sliter och gör ont. Men när vi saknar lever vi och känner att vi faktiskt gör det på riktigt. Ibland gömmer man allt jobbigt i vardagen men så kommer en påminnelse.

Idag har påminnelserna avlöst varandra. Det började med en sång på radion, följdes upp av att höra hans namn och slutade med att se ett TV-program. Fast vi inte längre gråter så betyder det inte att allting är okej. Det kan aldrig mer bli okej för vi är en liten för lite. När andras liv fortsätter har vårat stannat upp. Vi har hittat en liten lucka i tiden.

Det är inte spökfläckar

jag har sett att alla mina bilder har små fläckar på sig. Det är inga "det okända" foton utan bara en skitig lins som ger fläckar. Men där tar min pysslighet slut, hur rengör man en lins som automatstänger när man inte fotar???

Och det är vår i huvudstaden! Dottern gick till dagis ekiperad i POP och Reima vårkläder och Timbs på fötterna. Tänk att all snö är bortsmält på bara några minuter.

Idag ska jag labba och sedan blir det en tripp ut till lilla H. Graven är så fin med alla leksaker i solen och med ljusen som alltid brinner. Eller som stora A sa igår "mamma nu ser H mig hela tiden när solen skiner och molnen inte är i vägen".

Njut av vädret!

Min nya möbel

Idag hämtade vi soffbordet. Åh vad fin hon är och hon passar så bra i vardagsrummet. Jag älskar att få lyxiga nya möbler i trä som arbetet syns på och inte något skruvobjekt från kampradland. Missförstå mig inte, IKEA är bäst på mycket men den där känslan finns inte där. Skåda min glädjekälla!

Och gäspeli gäsp...

sover fortfarande inte.

Gäsp!

Jag borde verkligen sova. Men vad gör jag då uppe? Jo så här är det, jag är barnledig eftersom stora A är hos mormor och morfar. Om jag då skulle sova just nu så skulle hela min barnlediga kväll, natt, vara bortkastad. Så nu sitter jag här och gör just ingenting alls. J sitter vid tv-spelet och jag knappar här. Det finns så många skulle behöva... borde... kanske jag skulle...

men icke sa nicke jag tänker sitta kvar här en stund till och bara vara.

nattinatt

Lilla stora A´s rum

Pust och frust vad vi har slitit i helgen. Men nu är det nästan klart inne hos A. Så här blev det i alla fall. Det är en nöjd liten tjej som tränar balett till tonerna av Hej Sofia eller heter den Sofia Hej?

Jag utmanar:

lillasyster Anne och hennes sambo David, Juliah, emmasa och kompisen Emma. Vad ni har utmanat vita tråden tjejer det börjar bli ont om bloggar att utmana. Men jag kommer igen med en till.

Jag antar utmaningen!

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Here we go

1. Jag har inte klippt håret på över ett år fast det ser hemskt ut (äckligt va?)

2. Jag pratar med min spegelbild när jag är på krogtoaletten efter lite för många paraplydrinkar. Typ så här låter det "Åh nej Johanna nu är du för full igen, dags att skärpa sig" (usch vad pinsam jag är)

3. Jag tycker att jag är supersmart och brukar flasha mina tentaresultat för studenter som får U. Ofta anser jag att jag för intelligent för grupparbeten. (narcissistisk?)

4. Jag läser allt skvaller om Britney och co! Och jag kan vara sådär pinsam att jag pekar på någon C-kändis i IKEA-kön. Sist blev jag i extas av att står bakom Nalle Knutsson (vem?!)

5. Jag får Ally McBeal syner när folk irriterar mig. Ni vet sådär som att man hoppar på den irriterandes huvud eller tar fram en jättestor trumpet och blåser h*n i örat osv. Ibland börjar jag skratta högt åt det till och med.

6. Sist men inte minst. En jättehemlis. Jag som inte röker och hatar cigaretter tjuvröker när jag storstädar och är ensam hemma och då lyssnar jag på LW på högsta volym och dansar med dammsugaren.

I helgen ska jag fixa dotterns rum!

jag har blocketfyndat en dagbädd, tromsnes (vita). Till förvaring tänkte jag ha Hol från IKEA vitmålad och kanske någon fåtölj eller något annat sittbart. Hon är stor nu A och vill inte ha barnsaker i sitt rum tydligen. Hon växer upp fort min lilla dotter.

Över 1000 besökare!

sist jag såg efter var det bara 800. Det måste firas med....
....ett glas vatten för jag har tvångsbantat genom att borsta tänderna.

Det var länge sen

Jag har helt missat mitt bloggande. J är ute och flänger och borta i flera dagar. jag är en urusel modern kvinna och klarar absolut inte ensamhet så bra. Vad gör ensamma människor? Förmodligen massor med vettiga saker. När J är hemma så brukar vi prata. Det är rätt otroligt att vi alltid har så mycket att prata om och att vi är så nyfikna på varandra. Jag respekterar hans åsikter högt och vi kan ha vilda diskussioner om allt och inget. Jag får myrkrypningar av paren som tittar på TV ihop eller sitter vid en varsinn dator och aldrig undrar varför dom är tillsammans fast dom inte umgås. För nej, det är inte umgänge att sitta bredvid varandra.

När vi bråkar är båda rörande överens om att hellre vara sura på varandra än trötta på varandra.

Så tillbaka till nuläget. J är alltså ute på resande fot och jag är hemma, uttråkad och 100% säker på att ensamstående mamma inte är min tekopp.

Det var allt för idag.

Sov gott.

Hustittardags

Idag har jag en dejt med ett hus. Ett ganska stort och ganska gammalt hus några mil från Stockholm. Jag vill så gärna ha ett hus på landet men vi har inte hittat något som vi gillar. Vi målade om lägenheten förra helgen och då sa J att vi snart flyttar, eftersom att vi alltid flyttar efter vi renoverat en lägenhet. Tänk om det skulle stämma? Jag är verkligen urless på min partytrapp. Det är nästan bara pyttelägenheter i vårat 20-talshus så det befolkas av en hel hop "precis-flyttat-hemifrån" tjejer och killar. Jag kan nog sammanfatta det hela med rök i trappen och fullt-ös-medvetslös. Och för det betalar vi 7000 i månaden.

Jag vill ha hus nu! Och det bästa av allt, vi får hyra huset! Vi vill ju inte köpa hus eftersom att vi inte vill stå där med ansvaret för ny pelletspanna, takbyte och vattenskador. Att hyra ett hus på landet nära stan skulle vara helt perfekt.

men annars då?

Det händer inte mycket alls här. Inte i inredningsväg i alla fall. Jag sitter kvar i skolan, gäsp, och väntar på att J ska hämta mig. Jag har varit hemskt produktiv idag. Tentan är klar och labrapporten med. Nu tar jag helg. Jag ska försöka hitta gamla mjölkkannor på loppis i helgen. Tänkte mig stora stargaze liljor i dom. Jag skulle passa utmärkt i ett avsnitt av lilla huset på prärien just nu med blommor och klänningar och mjölkkannor och pappa ingals och lilla skolan och söta affären...

Vi är omskrivna i tidningen idag...

Och sjukhuset, det riktigt usla Södertälje sjukhus, skriver att dom är SÄKRA på att personalen gjorde allt de kunde dagen när lilla H dog. Vad då, hur du, vad menar dom? När lilla H dog slöade personalen och lärde sig UL-maskinen och lite studenter lärde sig att mäta foster på min jättesjuka lilla H. Dom tjafsade om snittets vara eller inte vara och han hann dö. Har man då gjort allt i sin makt. Att dom vågar ansvarsbefria sig själva. När jag blir arg så blir jag riktigt arg. Hemma ligger ett brev där jag i detalj beskrivit bristerna i vården som vi råkat ut för på Södertälje sjukhus. Här kära läsare, en mycket förkortad lista:
*missat att hjärtat saknar kammrar på 9 ultraljud
*i januari 2006 blir vi hemskickade efter konstaterat MA i vecka 16, mitt Hb ligger på 78.
*Remiterar inte vidare mig till specialistmödravård trots flera indikationer på riskgraviditet.
*Skickar inte mig till tillväxt UL trots att s/f-kurvan plötsligt sticker iväg till över högsta kurvan.
*Skriver ut blodförtunnande fast jag har blödningsproblematik, jag förlorar massor av blod.
*Tror inte på mig när jag åker in flera gången för minskade fosterrörelser, skickar hem oss.
*Säger att min son ser konstig ut "det var nog något fel på honom", "han hade nog dött i alla fall"
*Personalen proppar i mig stesolid, oxascand, flunitrazepan, stilnoct och propavan samtidigt så att jag inte ska bli hysterisk över att lilla H dött, detta fortsätter under två månader.
*Hjärtljuden försvinner, ingen katastrofsnittar.


Så kontentan av detta är alltså att dom inte gjort något fel? Om dom inte hade gjort något fel så hade min son funnits här idag. Jag gjorde allt i min makt, flera gånger om, men jag blev avvispad som en hysterisk mamma. Lilla H var inte mitt första barn så jag kände skillnaden och visste att något var fel. Men mest av allt: DOM GJORDE FEL.

Gäsp!

Fy vad trött jag är på skolan. Vill någon vänlig själ ta över mitt tentaplugg? Jag kan inte ens äta längre utan att i tanken dela upp bananen i pyttebitar. Så idag till middag blir det oxidativ fosforylering med lite RNA-virus på toppen. Middag någon?